Den 7 december 2025 försökte en fraktion inom Benins armé avsätta president Patrice Talon, men kuppförsöket slogs snabbt ner med hjälp av lojala styrkor och utländskt stöd. Frankrike gav övervakning, logistisk hjälp och specialstyrkestöd, samtidigt som Nigeria utförde flyganfall och ECOWAS mobiliserade trupper – ett samlat svar som både räddade Talons regering och blottlade en ny fransk Afrikadoktrin.​

Kuppförsöket i Benin

En grupp soldater ledda av löjtnantkolonel Pascal Tigri, tidigare chef för specialstyrkorna, tog kontroll över lägret i Togbin utanför Cotonou och meddelade på statlig tv att presidenten avsatts och konstitutionen suspenderats. De utropade en “militär kommitté för refoundation” och attackerade strategiska mål i huvudstaden, bland annat presidentpalatset och säkerhetsanläggningar.​

Regeringstrogna enheter svarade snabbt, omringade kuppmakarnas positioner och begärde stöd från Nigeria och regionala partner. Inom timmar hade upprorsförsöket slagits ned; minst en civil och flera soldater ska ha dödats, och 14 misstänkta kuppmakare greps.​

Frankrikes militära stöd

Frankrike bekräftade att landet gett “övervakning, observation och logistiskt stöd” till Benin under kuppnatten, bland annat genom spaningsflyg och specialstyrkor. Insatsen ska ha skett på expressbegäran från president Talon, med direkt kontakt mellan Élyséepalatset och Cotonou, och i samordning med Nigeria och ECOWAS.​

Enligt uppgifter var franska specialstyrkor redan närvarande i regionen som del av ett avtal om stöd mot jihadistgrupper i norra Benin, ett område som de senaste åren utsatts för attacker från Sahel-baserade miliser.​

Skifte i Frankrikes Afrikapolitik

Frankrike har de senaste åren tvingats lämna Mali, Burkina Faso och Niger efter militärkupper och växande anti-franska stämningar, vilket innebar slutet för den stora Sahel-operationen med omkring 5 000 soldater. Insatsen i Benin markerar en ny linje: i stället för egna, långvariga anti-jihadistoperationer satsar Paris på att stärka “stabila, demokratiskt valda partner” som själv begär begränsat stöd.​

En rådgivare nära president Emmanuel Macron ska ha uttryckt “djup oro” över spridningen av kuppförsök i Västafrika och pekat på behovet av att bryta trenden genom snabbt agerande när allierade hotas.​

Regionalt samarbete med Nigeria och ECOWAS

Nigeria spelade en nyckelroll med stridsflyg som genomförde precisionsanfall mot kuppmakarnas ställningar i Togbin, samt marktrupper som understödde beninska styrkor. Insatsen var samtidigt en styrkedemonstration för ECOWAS, där flera länder, bland annat Ghana och Elfenbenskusten, erbjöd beredskap att bidra.​

Benins inrikesminister Alassane Seidou meddelade senare att kuppen “fullständigt slagits ner” klockan 11.09 lokal tid samma dag. Kort därefter rapporterades att 30 personer – 12 soldater och 18 civila – frihetsberövats misstänkta för inblandning i planeringen och genomförandet.​

Politiska budskap från Paris och Cotonou

Frankrikes regering betonade att insatsen skedde “på begäran av en legitim regering” och inom ramen för regional samordning. Retoriken skiljer sig markant från Sahel-perioden, då Paris ofta uppfattades som dominerande säkerhetsaktör på egen hand.​

President Talons krets har i efterhand lyft fram insatsen som exempel på “solidaritet mellan demokratiska stater” och som en varningssignal till militärer i regionen som överväger maktövertaganden.​

Konsekvenser för Benin och regionen

Benin har hittills varit ett av få relativt stabila länder i en region präglad av statskupper i Mali, Burkina Faso, Niger, Guinea och Guinea-Bissau under det senaste decenniet. Kuppmakarna motiverade sitt agerande med missnöje över hanteringen av jihadistisk våldsvåg i norr och påstådd korruption, men fick begränsat folkligt stöd.​

Efter kuppförsöket har säkerheten i armén skärpts, medan rättsprocesser mot de gripna väntas fortsätta in i 2026. Domen mot de första 30 personerna kan bli vägledande för hur Benin hanterar brott mot konstitutionen.​

Översikt: Nyckelfakta om kuppförsöket och fransk insats

Analys: Vad betyder detta för Frankrikes roll i Afrika?

Insatsen i Benin visar att Frankrike inte lämnat scenen i Västafrika, utan snarare omställt sin strategi till mindre synliga, mer målinriktade operationer på inbjudan av partnerländer. Det kan stärka regimer som uppfattas som demokratiskt valda, men väcker också frågor om hur långt Paris är berett att gå för att hålla allierade vid makten i en region präglad av misstro mot utländsk inblandning.​

För Benin innebär det kortsiktigt ökad stabilitet, men även ett tydligt ställningstagande i den växande geopolitiska konkurrensen i Västafrika, där västerländska aktörer nu utmanas av länder som Ryssland och Kina.​

Denna händelse ger därmed både ett konkret exempel på hur specialstyrkeinsatser används politiskt och ett viktigt case för framtida debatt om Frankrikes roll på den afrikanska kontinenten.